Gamla dikter. Ack så sanna
Har du sett ett svärd, längst djupt i en själ
Blod droppar ner, skrattar under dödens väg
Ruttna ord, benig hand, av lögnarens hals
Svärdet har ansikte, saknar hjärta, har namn
Pengartörst, lustens lek, reptilens falska lek
Skratt låter som ett skott, döden kan nu le
Dödens doft, ruttet hjärta, mördarens framsteg
Börja om, tunga steg, vad du rör blir till pest
Där du trampar, lögnerna föds till en evighet
Allt du bygger är din egen ensamhet
Allt du säger, falskt, tomma ärlighet
Allt tomhet, är just det, som fyller din själ
Och jag ser, och jag hör, och jag tyst förblev
Och du dör, ensam själ, full med lögner, exkrement
Och jag ler, såg din bluff, tuffa ord, inget värt
Inga minnen, bara bluff, ingen kärlek, bara lögn
En lyxbrud, som fejkar allt, så tomt
Du dör ensam, utan kärlek, för stort
Du är borta, vill ej höra ett enda ord
Har sett kärlek, den är sann, inte du