Koko ropar ditt namn.


En dikt skriver jag till dig
Borta bra men hemma bäst
Så när du nu läser det
Kan du känna hur båda ler

Och jag vet att solen värmer
Men ersätter inte din glada själ
För att andas utan luft
Är som att leva utan dig.

Koko, kan du säga, koko är det
Pucko kan jag säga, vacker själ
Och skratta kan vi göra, du ser
Peruk, tatoo, och ditt hjärta är med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0